DEL II. C.S. LEWIS VARNING: MÄNNISKANS AVSKAFFANDE

Kapitel 6

Formarna: vem kontrollerar framtidens människa?

Ljudbok · Kapitel 6. Formarna: vem kontrollerar framtidens människa?
–:––:–

Du lyssnar just nu på . Tryck på uppspelningsknappen för att växla till det här avsnittet.

Om teknologisk makt, algoritmisk påverkan och kampen om människans frihet i AI-eran.

När någon annan bestämmer din framtid

Jag har sett hur mycket sociala medier formar unga människor, inte minst unga tjejer som ständigt jämför sig med andra. Forskning har pekat på att det kan påverka självbilden negativt.1 Många unga har också fått en dystrare syn på framtiden, bland annat genom samtalen om klimatet. En del växer upp med känslan av att de kommer att få det sämre än sina föräldrar, och det är något nytt i ett land där varje generation länge har räknat med att få det bättre.

Ingen har bestämt att det ska bli så. Men det som formar hur unga ser på sig själva och sin framtid har till stor del flyttat in i flöden som andra har byggt. Tänk dig nu en skola som börjar använda artificiell intelligens för att förbättra elevernas studieresultat. Systemet analyserar tidigare betyg, närvaro, studiemotivation, sociala omständigheter och andra faktorer, och ger sedan en prognos för varje elev. Syftet är gott. Skolan vill hitta de elever som riskerar att halka efter och sätta in stöd tidigt.

En pojke får beskedet att hans sannolikhet att klara en viss högre utbildning är låg. En flicka bedöms ha mycket goda förutsättningar för akademiska studier. En tredje elev rekommenderas en enklare utbildningsväg, eftersom modellen bedömer att han annars riskerar att misslyckas.

Till en början är prognoserna bara ett stöd för lärarna. Men efter några år får de större betydelse. Studievägledarna använder dem när de ger råd. Skolledningen använder dem för att fördela resurser. Föräldrarna litar på dem, eftersom de uppfattas som mer objektiva än människors omdömen. Och eleverna börjar själva anpassa sina drömmar efter vad systemet säger om dem. Pojken som ville bli läkare söker kanske aldrig utbildningen. Inte för att någon har förbjudit honom, utan för att ett tekniskt system har övertygat både honom och människorna omkring honom om att drömmen är orealistisk.

Skolan ville hjälpa sina elever. Men tekniken används inte längre bara för att förstå deras förutsättningar. Den påverkar vilka framtider de tror är möjliga.

Exemplet är tänkt, men problematiken är verklig. Sommaren 2020, när pandemin hade ställt in de brittiska studentexamensproven, lät den engelska examensmyndigheten Ofqual en algoritm justera lärarnas betygsförslag, bland annat utifrån skolornas tidigare resultat. Omkring 39 procent av betygen i England sänktes minst ett steg, och elever från skolor med svaga historiska resultat drabbades särskilt. Efter omfattande protester drog regeringen tillbaka modellen fyra dagar senare.2 Eleverna hade bedömts efter vad andra på deras skola hade presterat, inte efter vad de själva hade gjort.

En prognos kan bli en rekommendation. En rekommendation kan bli en förväntan. Och en förväntan kan till sist forma den verklighet som prognosen bara skulle beskriva. Sociologen Robert K. Merton kallade det en självuppfyllande profetia.3 I en värld där AI får allt större betydelse räcker det därför inte att fråga hur träffsäkra systemen är. Vi måste också fråga vilken makt vi ger dem.

Den stora frågan: vem har rätt att forma en annan människa?

Det finns en djup skillnad mellan att hjälpa en människa att förstå sina möjligheter och att gradvis begränsa dem genom de bedömningar vi gör av henne. Bakom varje sådan bedömning står någon som har valt vad som ska mätas och vad som räknas som framgång. Frågan är alltså inte bara vad tekniken kan göra, utan vem som får forma andra människor med dess hjälp, och efter vilka värden.

Det var just denna fråga om makt och mänsklig formning som C.S. Lewis tog upp i det sista kapitlet av The Abolition of Man. Hans resonemang är kanske ännu mer aktuellt i dag än när han skrev det.

Tänkarnas perspektiv

Människans välde över naturen

The Abolition of Man bygger på tre föreläsningar. I den första, “Men Without Chests”, varnade Lewis för en utbildning som försvagar människans moraliska känslighet (kapitel 5). I den andra, “The Way”, försvarade han objektiva värden och en moralisk ordning som han kallade Tao (kapitel 4). I den tredje, som gett boken dess namn, förde han resonemangen vidare till frågan om makt.

Han började med ett uttryck vi ofta använder om tekniska framsteg: människans erövring av naturen. Det låter som en framgångssaga. Vi har lärt oss att flyga, utvecklat mediciner, byggt kommunikationssystem över jorden. Lewis förnekade inte att sådant kunde vara värdefullt. Men han frågade vem det egentligen är som har fått makten. Alla människor, eller vissa människor?

Han tog tre exempel: flygplanet, radion och preventivmedlet. Flygplanet gör det möjligt att färdas över hav och kontinenter. Men 1943 var människan också måltavla för bomber från luften. Radion kan sprida kunskap, musik och nyheter, men också propaganda. Människan är alltså inte bara den som äger makten, skrev Lewis. Hon är lika mycket den som utsätts för den.4 Vissa äger tekniken, andra utvecklar den, ytterligare andra bestämmer hur den ska användas, och många påverkas av den utan att ha något inflytande över dess utformning. Lewis sammanfattade det i en mening som bär hela hans resonemang: det vi kallar människans makt över naturen visar sig vara en makt som vissa människor utövar över andra människor, med naturen som redskap.55

Det är inte ett argument mot teknik. Det är en påminnelse om att teknisk utveckling alltid måste analyseras tillsammans med frågor om ägande, kontroll och ansvar. Ingen teknik används utanför mänskliga relationer. Bakom systemen finns människor, och systemen påverkar människor.

Formarna

I samma kapitel introducerar Lewis ett av sina mest betydelsefulla begrepp: the Conditioners. På svenska kan vi kalla dem Formarna, de som får makt att forma andra människors värderingar, beteenden och möjligheter genom uppfostran, vetenskap och tekniska metoder.

Lewis påpekade att varje generation utövar makt över nästa. Föräldrar och lärare har alltid format barn. Men tidigare generationer gjorde det, menade han, i ljuset av en moralisk ordning som också band dem själva. De försökte föra vidare mod, trofasthet, rättvisa och självbehärskning, värden de inte hade uppfunnit utan själva stod under. Lewis beskrev den gamla fostran som ett slags fortplantning, där människor förde vidare mänsklighet till människor. Den nya riskerade att bli ren propaganda.56

Vad händer nämligen om de som formar nästa generation inte längre tror att det finns någon sådan ordning? Om alla värden betraktas som mänskliga konstruktioner, blir frågan inte längre hur vi hjälper människor att upptäcka det goda. Frågan blir vilka värderingar vi vill skapa hos dem. Då förändras formningens natur. I stället för att vägleda människor mot en verklighet som står över våra egna preferenser, formar vi dem efter de mål som makthavarna själva väljer.

Lewis oro var inte i första hand att Formarna skulle ha onda avsikter. Problemet var djupare. Om de själva har förkastat varje objektiv måttstock, vad ska då styra deras beslut? Deras egna önskningar? Deras politiska övertygelser? Deras ekonomiska intressen? Deras uppfattning om vad som är effektivt? Lewis svar var att de till sist bara har sina egna impulser kvar att gå efter. Människans sista seger över naturen blir då människans avskaffande. När hon försöker göra sig helt fri från en moralisk ordning blir hon inte fri. Hon hamnar under andra människors vilja.5

Det är viktigt att se vad Lewis inte påstod. Han beskrev inte en organisation som fanns 1943, och han förutsåg inte dagens AI-företag eller någon bestämd sammansvärjning. Han utvecklade ett filosofiskt resonemang om vad som kan hända när teknisk makt kombineras med förnekandet av objektiva värden. Hans romantrilogi avslutades två år senare med That Hideous Strength (1945), där han gav samma tankar berättelsens form, i institutet N.I.C.E. som vill omforma människan vetenskapligt.6 Men varningen är mer grundläggande än någon enskild bild av den: makt över människans utveckling blir farlig när den frigörs från moraliska gränser.

Bibelns perspektiv

Förvaltare, inte ägare

“Och Gud skapade människan till sin avbild … Och Gud välsignade dem och sade till dem: ‘Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er’” (1 Mos 1:27–28). Människan har fått makt över skapelsen. Men makten är given. Hon är förvaltare, inte ägare. Och lägg märke till vad hon inte får härska över: andra människor. Uppdraget gäller fiskar, fåglar och djur, inte medmänniskor som också bär Guds avbild.

Det säger något avgörande om Formarna. Om en annan människa är skapad till Guds avbild kan jag inte betrakta henne som material som jag fritt får forma efter mina önskningar. Hon har en värdighet som inte kommer från mig och ett ansvar inför Gud som jag inte kan ta ifrån henne.

Kungens rätt

I Första Samuelsboken 8 kommer Israels folk till Samuel och begär en kung. De vill bli som andra folk. Samuel varnar dem för vad en kung kommer att göra: “Han ska ta era söner till att göra tjänst på hans vagnar” (v. 11). Han ska ta döttrarna, åkrarna, tiondet av hjorden, “och ni kommer att bli hans tjänare” (v. 17). Poängen är inte att all samhällsledning är fel. Bibeln innehåller också gott ledarskap och legitim auktoritet. Men berättelsen visar hur lätt makt glider från tjänande till exploatering, och hur människor kan börja behandlas som resurser för någon annans mål. Folket fick det de bad om. De förstod inte vad de gav bort.

I AI-eran får den faran nya former. Makt handlar inte längre bara om mark och arbetskraft. Den kan också handla om information, analys och beslutsprocesser. Om ett fåtal aktörer får stora möjligheter att påverka vilka alternativ människor ser, måste vi fråga hur den makten begränsas och granskas.

Den som vill vara störst

Jesus ställer en annan bild mot kungens rätt: “Ni vet att de som anses vara folkens ledare beter sig som herrar över dem och att deras stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare … Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Mark 10:42–45). Makt är inte given för att ledaren ska upphöja sig själv. Den ska användas för andra. För alla som utvecklar eller använder teknik med stor påverkan på människor är frågan därför inte bara hur mycket makt vi kan få, utan vem makten ska tjäna.

Anden över allt kött

Pingstdagen visar Guds motsatta väg. Som vi såg i kapitel 2 utgjuts Anden “över allt kött” (Apg 2:17). Guds sätt att forma sitt folk är inte att samla makten hos ett fåtal. Anden ges åt söner och döttrar, unga och gamla, tjänare och tjänarinnor. Det är motsatsen till Formarnas ordning, där några få bestämmer vad alla andra ska bli.

Samma anda präglar Lukas beskrivning av judarna i Berea, som “tog emot ordet med stor villighet och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde” (Apg 17:11). De fick beröm för att de prövade det som apostlarna själva sa. En kyrka som tror på Anden över allt kött kan inte göra människor beroende av ett fåtal röster, vare sig de är mänskliga eller tekniska.

Vad betyder detta för oss?

Vem formar artificiell intelligens?

När vi använder ett AI-system möter vi ett enkelt gränssnitt. Vi skriver en fråga och får ett svar. Det kan kännas som ett direkt samtal. Men bakom svaret finns en lång kedja av mänskliga beslut. Forskare har valt hur systemet ska byggas. Organisationer har beslutat vilka resurser som ska investeras. Träningsmaterial har valts, filtrerats och bearbetats. Modellens beteende har justerats för att den ska ge korrekta svar, undvika skadligt innehåll, erkänna osäkerhet och skydda användarnas integritet. Det är legitima syften. Men det betyder att systemens beteende formas av mänskliga avvägningar. Hur ska systemet svara på en kontroversiell åsikt? Hur ska det väga användarens självbestämmande mot risken för skada?

Varje svar är för den skull inte förutbestämt. Avancerade system kan bete sig på sätt som ingen har förutsett. Men utvecklarnas beslut sätter ramarna. AI har inte uppstått i ett moraliskt vakuum.

Och makten att fatta dessa beslut är ojämnt fördelad. De mest avancerade systemen kräver enorma resurser: datorkapacitet, energi, data, kompetens och kapital. Det har gett ett fåtal stora företag en central roll, även om universitet, öppna modeller och mindre aktörer gör bilden mer komplex. Inflytandet behöver inte utövas genom order. Det kan ligga i designbeslut, i vilka funktioner som erbjuds, i hur information presenteras och i vilka alternativ som blir svåra att välja. Makt handlar inte alltid om att tvinga någon. Den kan också handla om att bestämma vilka alternativ människor över huvud taget får syn på.

Föreställ dig att miljontals elever använder samma AI-system för att lära sig historia. Systemet måste välja vilka perspektiv som lyfts fram och vad som presenteras som etablerat eller omstritt. Också läroböcker och lärare gör urval. Men just därför måste urvalen kunna granskas. Vi bör inte ge tekniska system en auktoritet som är större än den granskning vi kräver av mänskliga institutioner.

Makten över uppmärksamheten

Rekommendationssystem hjälper oss att sortera enorma mängder innehåll. Utan urval skulle vi inte hitta det vi söker. Men varje system måste prioritera. Något kommer först, något längre ner, och mycket ser vi aldrig. Om systemet prioriterar det som håller oss kvar längst, gynnas det som engagerar. Ibland är det värdefullt. Men engagemang är inte samma sak som sanning, och starka känslor, konflikter och bekräftelse av det vi redan tror fångar ofta uppmärksamheten bäst. Effekterna varierar mellan plattformar och människor, och vi ska inte påstå att alla rekommendationssystem gör oss polariserade. Men det vi aldrig möter får vi aldrig tillfälle att tänka över, och det vi möter om och om igen kan börja framstå som viktigare och mer självklart än det är. Tekniken behöver inte befalla oss. Det räcker att den bestämmer vad som får plats i vår vardag.

Med generativ AI blir påverkan dessutom personlig. Ett system kan anpassa ton och argument efter den enskilda människan och fortsätta samtalet länge. Det kan vara mycket positivt: en elev får en förklaring på rätt nivå, en patient förstår sin diagnos. Men samma förmåga kan användas för att påverka. Det är inte fel att försöka övertyga andra. Undervisning, demokratiska samtal och kristen förkunnelse innehåller argumentation. Men det finns en skillnad mellan ärlig övertygelse och manipulation. Ärlig övertygelse ger den andra skäl att själv pröva. Manipulation påverkar hennes beslut med metoder som kringgår hennes förmåga att förstå vad som händer.

International AI Safety Report 2026, som sammanställts av ett hundratal forskare under ledning av Yoshua Bengio, konstaterar att AI-genererat innehåll i experiment kan vara lika effektivt som innehåll skrivet av människor när det gäller att förändra människors uppfattningar. Samtidigt är verklig användning av AI för manipulation dokumenterad men ännu inte utbredd.7 Det vore alltså fel att påstå att AI redan kan styra människors tänkande. Men ju mer personlig en digital assistent blir, och ju större förtroende den får, desto viktigare blir det att dess råd kan granskas och att användaren inte vilseleds om vad systemet faktiskt vet.

Från stöd till beroende

Makt kan också växa fram genom beroende. Tänk på en organisation som först använder AI för att sammanställa rapporter, sedan för affärsstrategier och personalplanering, tills stora delar av verksamhetens kunskap är knuten till systemen. Arbetet går snabbare och överblicken blir bättre. Men vad händer om ingen längre förstår hur viktiga rekommendationer har tagits fram? Om organisationen inte själv kan göra de analyser som avgörande beslut bygger på? Om den är så bunden till en leverantör att den knappt kan byta system?

Beroende är inte alltid fel. Vi är redan beroende av el och kommunikationssystem. Men beroendet bör vara medvetet och hanterbart, och verksamheter som fattar beslut om människor, som skolor, myndigheter och vården, måste kunna förklara hur besluten har fattats, upptäcka fel och peka ut vem som bär ansvaret. Annars hamnar vi i en märklig situation: vi har byggt teknik för att stärka vår kontroll över omgivningen, men försvagat vår förmåga att förstå och kontrollera tekniken själv. Det är nästan en direkt illustration av Lewis varning.

God fostran eller manipulation?

Är det då alltid fel att forma andra människor? Nej. Annars vore all uppfostran och undervisning problematisk. Föräldrar formar sina barn, lärare sina elever, pastorer sina församlingar och ledare sina organisationer. Ett barn behöver hjälp att förstå skillnaden mellan sanning och lögn.

Lewis hjälper oss att se var gränsen går. God fostran söker den andra människans växt. Den vill hjälpa henne att mogna i förståelse, ansvar och förmåga att själv bedöma vad som är rätt, och den står själv under samma moraliska ordning som den för vidare. Manipulation formar den andra efter den påverkandes syften, utan respekt för hennes självständighet och värdighet. Föräldrar behöver ibland sätta gränser som barnet inte förstår, och ledare behöver fatta beslut som andra inte håller med om. Men det är något annat än att göra en människa till ett redskap.

Den kristna människosynen gör gränsen skarp. Människan är aldrig bara ett medel. Hon är mer än en datapunkt, en konsument, en anställd eller en mottagare av ett budskap. En arbetsgivare kan förvänta sig att medarbetaren gör sitt jobb, men inte behandla henne som om hennes enda värde vore produktivitet. En skola måste bedöma elevers kunskaper, men eleven är mer än sin bedömning. Därför bör människor få veta när AI används i beslut som rör dem, beslut måste kunna granskas, orättvisa effekter måste upptäckas och motverkas, och ansvaret får inte försvinna bara för att beslutet har gått genom en maskin. Människan får aldrig bli ett medel som offras för den perfekta algoritmen. Algoritmen måste förbli ett medel för människans och samhällets bästa.

Kan lagar begränsa Formarnas makt?

Lewis varning behöver inte leda till pessimism. Lagar kan skydda rättigheter, oberoende granskning kan upptäcka risker, utbildning kan hjälpa människor att förstå systemen, och organisationer kan skapa rutiner för ansvarsfull användning.

EU:s AI-förordning är ett viktigt exempel. Den trädde i kraft i augusti 2024, och sedan februari 2025 är vissa användningar förbjudna, bland annat AI-system som använder dold påverkan, avsiktligt manipulativa eller vilseledande tekniker för att väsentligt förändra människors beteende på ett sätt som orsakar eller sannolikt orsakar allvarlig skada.8 Övriga krav, bland annat för AI i känsliga sammanhang som utbildning och anställning, införs stegvis. Principen är det intressanta här: samhället erkänner att teknisk utveckling måste begränsas av hänsyn till människors rättigheter och värdighet.

Sådana initiativ löser inte allt. Lagar kan vara otillräckliga, och organisationer kan uppfylla formella krav utan att utveckla en ansvarsfull kultur. Men de visar att vi inte behöver acceptera en framtid där teknisk makt saknar gränser. Och kraven behöver vila på en genomtänkt förståelse av människovärde och ansvar.

När kyrkan blir en av Formarna

Det vore lätt att läsa Lewis som om varningen bara gällde teknikföretag och politiska makthavare. Men kyrkan har genom historien haft stort inflytande över människors värderingar och utbildning. Det har ofta använts väl. Kristna har byggt skolor och sjukhus och kämpat för utsatta människors värdighet. Men kyrkans historia innehåller också maktmissbruk. Även en kristen ledare kan frestas att styra genom rädsla. Även en församling kan utveckla en kultur där frågor betraktas som hot. Även undervisning kan göra människor beroende av en mänsklig ledare.

Det strider mot ett sunt kristet ledarskap, som ska hjälpa människor att växa i tro, förståelse och ansvar, inte göra dem oförmögna att tänka själva. Bereaborna är förebilden. Det gäller också AI i kyrkan. Tekniken kan hjälpa oss att göra biblisk kunskap mer tillgänglig. Men en AI-genererad text är inte ett profetiskt budskap bara för att den är övertygande. En teknisk rekommendation är inte Guds vilja bara för att den känns träffsäker. En församling som tar profetisk tjänst på allvar behöver säga detta tydligt: profetia ska prövas (1 Kor 14:29), och den som leder får aldrig gömma sig bakom ett system när han själv behöver ta ansvar.

Frågor att börja med

Det går att göra konkret. Den som leder ett företag, en skola eller en församling kan börja med några enkla frågor. Vem har bestämt målet för systemet, och vilka värderingar ligger bakom det? Vilka människor påverkas, och kan de säga emot och få ett beslut omprövat? Och leder tekniken till större mognad och frihet, eller gör den människor successivt mer beroende och passiva? I kapitel 11 och i bilagan längst bak i boken finns fler sådana frågor samlade.

Vad vi kan bidra med

Det finns en risk att samtalet om AI blir deterministiskt, som om framtiden redan vore bestämd och tekniken hade en egen vilja. Men AI utvecklas fortfarande genom mänskliga beslut. Lagstiftare utformar regler, lärare väljer metoder, föräldrar sätter gränser, företagsledare formar kulturer och var och en väljer hur vi använder våra verktyg. Alla har inte lika stort inflytande, men utvecklingen ligger inte utanför vår kontroll.

Kristna behöver därför inte ställa sig vid sidan om och bara varna. Vi kan bygga företag som förenar innovation med mänsklig värdighet, utveckla utbildning som stärker människors omdöme och vara en röst som påminner om att människovärdet inte kan reduceras till prestation eller nytta. Och vi kan svara på Lewis djupaste fråga: vem formar Formarna? Den som får makt över andra människors liv behöver en moralisk grund som inte bara består av egna önskningar. Vi är skapade till Guds avbild, men vi är inte Gud. Ingen blir moraliskt ofelbar av att ha mer kunskap eller makt än andra. Tvärtom växer behovet av ödmjukhet med makten. Det gäller den som äger ett teknikföretag, den som leder en myndighet, den som undervisar nästa generation och den som leder en församling. Alla står under samma kallelse: att göra det rätta, älska barmhärtighet och vandra i ödmjukhet med sin Gud (Mika 6:8).

På väg vidare

Låt oss återvända till pojken som ville bli läkare. Ett gott bruk av tekniken hade inte behövt betyda att skolan bortsåg från prognosen. Den kunde visa att han behövde stöd, hjälpa lärarna att se hinder och ge underlag för en bättre studieplan. Men den borde aldrig ha fått definiera honom. Tekniken kan hjälpa oss att se mönster, men människan är mer än mönstret. Den kan ge oss en prognos, men en prognos är inte ett öde. Om han är skapad till Guds avbild får vi aldrig reducera honom till ett resultat som ett system har räknat fram. Människans framtid får inte reduceras till det en algoritm har beräknat om hennes förflutna.

Därmed avslutar vi bokens andra del. Vi har följt Lewis genom tre frågor. Vad händer när objektiva värden reduceras till känslor (kapitel 4)? Vad händer när vi utbildar intellektet utan att forma hjärtat (kapitel 5)? Och vad händer när teknisk makt gör det möjligt för några att forma hur andra tänker och lever (kapitel 6)? Tillsammans bildar de en allvarlig varning: vi kan öka vår makt över naturen och samtidigt öka vår makt över varandra, och skapa system som verkar göra oss friare medan vi blir alltmer beroende av strukturer som andra har byggt. Men den kristna tron erbjuder en annan väg, där människans storhet inte ligger i hur mycket makt hon samlar, utan i hur hon använder den makt hon har fått. Där kunskap förenas med visdom och auktoritet med tjänande.

Men här öppnas nästa stora fråga. Vad händer när tekniken inte längre främst är ett redskap, när effektivitet blir den högsta principen för hur vi ordnar våra liv och människan börjar anpassa sig efter teknikens logik i stället för tvärtom? Det var de frågorna som Jacques Ellul och Neil Postman undersökte. De för Lewis varning vidare, från människans makt över tekniken till teknikens makt över människans liv. Det är där bokens tredje del börjar.

Tre frågor att samtala om

  1. Vem formar mitt tänkande? Vilka människor, organisationer, medier och tekniska system påverkar mest hur jag ser på världen, och är jag medveten om det?
  2. Hur använder jag min egen makt? I vilka relationer och ledarroller påverkar jag andra människors liv? Hjälper jag dem att växa, eller styr jag dem efter mina egna önskningar?
  3. Vilka värderingar formar våra tekniska system? Om jag leder ett företag, en skola eller en församling: vet jag vilka mål och antaganden som ligger bakom de AI-system vi använder?

Bibelstudium: makt, ansvar och människovärde

  • 1 Mos 1:26–28 – Människans förvaltarskap. Hur skiljer sig förvaltarskap från obegränsad kontroll, och vad betyder det för hur vi utvecklar teknik?
  • 1 Sam 8:4–22 – Varningen för maktkoncentration. Vilka risker beskriver Samuel, och finns det paralleller till dagens teknologiska inflytande?
  • Mika 6:8 – Rättvisa, barmhärtighet och ödmjukhet. Vad betyder det att handla rättvist när vi använder automatiserade beslutsmodeller?
  • Mark 10:42–45 – Ledarskap som tjänande. Vad skulle förändras om samma princip gällde utvecklingen av AI?
  • Apg 2:14–21 – Anden över allt kött. Vad säger pingstens gåva om hur Gud fördelar sin makt och sin röst?
  • Apg 17:10–12 – Att pröva det vi hör. Hur skapar vi en kultur där människor uppmuntras att ställa frågor, också till ledare och till tekniken?

Noter

Fördjupning: Michael Ward, After Humanity (Word on Fire Academic, 2021); Cathy O’Neil, Weapons of Math Destruction (New York: Crown, 2016); Virginia Eubanks, Automating Inequality (New York: St. Martin’s Press, 2018); Shoshana Zuboff, The Age of Surveillance Capitalism (New York: PublicAffairs, 2019).

Bibelcitat: Svenska Folkbibeln 2015.

  1. Yvonne Kelly, Afshin Zilanawala, Cara Booker och Amanda Sacker, “Social Media Use and Adolescent Mental Health: Findings From the UK Millennium Cohort Study”, EClinicalMedicine 6 (2018): 59–68, doi:10.1016/j.eclinm.2018.12.005. I studien av brittiska fjortonåringar hängde mer tid i sociala medier samman med sämre kroppsbild, lägre självkänsla och fler depressiva symtom, och sambandet med depressiva symtom var starkare hos flickor än hos pojkar. Studien visar samband, inte ensam orsak.↩︎

  2. Ofqual, A-level-resultaten i England 13 augusti 2020: 39,1 procent av lärarnas betygsförslag sänktes minst ett steg. Regeringen övergick till lärarnas betyg 17 augusti 2020. Se t.ex. “From ‘mutant algorithms’ to resignations – a timeline of the exam grading fiasco”, PA Media, augusti 2020.↩︎

  3. Robert K. Merton, “The Self-Fulfilling Prophecy”, The Antioch Review 8, nr 2 (1948): 193–210.↩︎

  4. C.S. Lewis, The Abolition of Man (London: Oxford University Press, 1943; sidhänvisningar efter New York: Macmillan, 1947), kap. 3, s. 33–35. Parafras av: “Let us consider three typical examples: the aeroplane, the wireless, and the contraceptive” och “man is as much the patient or subject as the possessor, since he is the target both for bombs and for propaganda”.↩︎

  5. Lewis, The Abolition of Man, kap. 3. Parafras. Original, s. 41: “Man’s final conquest has proved to be the abolition of Man.”↩︎

  6. C.S. Lewis, That Hideous Strength: A Modern Fairy-Tale for Grown-Ups (London: The Bodley Head, 1945). Lewis skrev i förordet att romanen ger berättelsens form åt tankarna i The Abolition of Man.↩︎

  7. Yoshua Bengio m.fl., International AI Safety Report 2026 (februari 2026), sammanfattningen, avsnittet om illasinnad användning, och avsnitt 2.1.2, “Influence and manipulation”. Parafras. arXiv:2602.21012.↩︎

  8. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 (AI-förordningen), artikel 5.1 a. Förbuden i artikel 5 tillämpas sedan 2 februari 2025.↩︎

Din feedback

Gäller: Kapitel 6. Formarna: vem kontrollerar framtidens människa?