Att leda och leva med AI utan att förlora människan

Ett kristet ramverk för visdom, ansvar och gott förvaltarskap i den artificiella intelligensens tid.

När framtiden kommer till arbetsplatsen

Varje måndag ses vi på kontoret i mitt företag för veckomöte. En gång i kvartalet har vi en hel dag tillsammans på en konferensanläggning i vacker miljö, med tid att umgås, utbilda oss och dela information. Vi ser till att ha ett bra julbord, och på sommaren grillar vi tillsammans. Det är enkla saker, men de är inte oviktiga. Samtidigt kommer nya system på plats som gör mycket av arbetet effektivare. Ju mer av arbetet som sköts av system, desto mer medvetet behöver vi skapa platser där människor faktiskt möts.

Många ledare står i samma läge. Tänk dig en företagsledare som samlar sin ledningsgrupp till ett möte. Under de senaste månaderna har företaget börjat använda artificiell intelligens i allt fler delar av verksamheten. Försäljarna förbereder kundmöten med AI. Ekonomiavdelningen får hjälp med analyser och prognoser. Administrationen har effektiviserats, och projektledarna sammanställer på minuter rapporter som tidigare tog flera timmar. Resultaten är lovande.

Men under mötet dyker frågor upp. En person berättar att en medarbetare har börjat föra in känsliga kunduppgifter i en extern AI-tjänst. En annan undrar om man verkligen kan lita på de ekonomiska prognoserna. En tredje berättar att flera medarbetare är osäkra på om deras arbetsuppgifter kommer att finnas kvar. Någon föreslår att företaget ska låta AI rangordna medarbetarna efter deras prestationer. En annan tycker att det vore mycket effektivt.

Då ställer företagsledaren en fråga: Vad är det egentligen vi vill att den här tekniken ska hjälpa oss att bli?

Det blir tyst en stund. Hittills har de diskuterat vad AI kan göra. Nu behöver de börja diskutera vad företaget bör göra. Tekniken skapar nya möjligheter, men möjligheterna måste styras av människor som kan bedöma vad som är rätt.

Den stora frågan: hur använder vi AI så att den stärker människan?

Här har vi kommit till bokens praktiska kärna. Vi har undersökt människans värde, lyssnat till Lewis varning om objektiva värden och makt, sett hur teknikens logik kan börja dominera ett samhälle och diskuterat vad AI gör med sanningen, våra relationer och drömmen om framtiden. Nu behöver vi omsätta detta i handling.

Hur kan en kristen företagsledare utveckla sin verksamhet utan att reducera medarbetarna till produktionsresurser? Hur kan en skola använda AI utan att förlora uppdraget att forma tänkande och ansvarstagande människor? Hur kan kyrkan dra nytta av tekniken utan att förväxla informationsöverföring med lärjungaskap? Och hur kan vi som enskilda använda kraftfulla verktyg utan att låta dem ta över vårt omdöme?

Jag tror att vi behöver börja med en grundläggande övertygelse. Vi behöver inte välja mellan att vara tekniskt framåtblickande och att vara trogna vår kristna människosyn. Men vi måste vara beredda att låta människosynen styra hur tekniken används.

Tänkarnas perspektiv

Från teknikstrategi till uppdrag

När organisationer talar om AI börjar samtalet ofta med tekniska frågor. Vilka system ska vi köpa? Vilka arbetsuppgifter kan automatiseras? Hur mycket kan vi spara, och hur snabbt? Det är relevanta frågor, men de bör inte vara de första. Den första frågan är varför organisationen finns. Ett företag finns för att erbjuda tjänster och produkter som möter verkliga behov. En skola ska utbilda och utveckla människor. En vårdverksamhet ska ge omsorg och behandling. En församling är kallad att förkunna evangeliet, göra lärjungar och leva som en gemenskap i Kristus. När vi känner vårt uppdrag kan vi bedöma tekniken. AI är inte utgångspunkten. Uppdraget är det.

I praktiken är det lätt att vända på ordningen. Vi upptäcker en ny möjlighet och letar sedan efter problem den kan lösa. Ibland leder det till innovation, men ibland till investeringar som inte förbättrar verksamhetens viktigaste uppgifter. Neil Postman, som vi mötte i kapitel 7, föreslog att man inför varje ny teknik ska fråga vilket problem den egentligen är lösningen på, och vems problem det är.¹ Det är en fråga varje ledningsgrupp borde ställa innan den köper ett system.

Vad ramverken säger

Ledare står inte ensamma. Flera ramverk har vuxit fram som kan hjälpa. Det amerikanska standardiseringsinstitutet NIST gav 2023 ut ett frivilligt ramverk för hantering av AI-risker, byggt kring fyra funktioner: att styra, kartlägga, mäta och hantera risker. Året därpå kom en kompletterande profil för generativ AI.² Det är användbart även för organisationer som inte själva utvecklar teknik: man behöver veta vilka system som används, vilka risker de medför, hur riskerna bedöms och vem som ansvarar för åtgärderna.

UNESCO:s rekommendation om AI-etik från 2021, antagen av organisationens medlemsstater, säger att AI-system inte får tränga undan det yttersta mänskliga ansvaret och ansvarsskyldigheten.³ I Sverige tog Digg och Integritetsskyddsmyndigheten i januari 2025 fram nationella riktlinjer för generativ AI i offentlig förvaltning, 18 riktlinjer inom bland annat ledarskap och ansvar, informationssäkerhet, dataskydd, etik och arbetsrätt.⁴ De är skrivna för myndigheter, kommuner och regioner, men frågorna är desamma i ett företag eller en församling.

Och så finns lagen. EU:s AI-förordning förbjuder vissa användningar helt, bland annat system som avläser känslor på arbetsplatser och i skolor. Den klassar AI som används vid rekrytering, befordran, uppsägning och bedömning av anställda som högrisk, med särskilda krav. Genom den så kallade digitala omnibusen, som trädde i kraft sommaren 2026, har kraven för sådana högrisksystem skjutits upp till 2 december 2027.⁵ Det är inte en anledning att vänta. Det är tid att förbereda sig.

Inget av detta är ett kristet ramverk. Men det mesta går att förena med en kristen människosyn, och det visar att frågorna om ansvar, öppenhet och mänsklig kontroll inte är religiösa specialintressen. De delas av många.

Bibelns perspektiv

Att odla och bevara

Bibelns första ord om människans arbete är ett förvaltaruppdrag: “Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den” (1 Mos 2:15). Odla betyder att utveckla, bygga och förändra. Bevara betyder att skydda och värna. Båda hör till uppdraget. En ledare som bara odlar, alltid växer, effektiviserar och optimerar, men aldrig frågar vad som behöver bevaras, har bara förstått halva kallelsen.

Människan är skapad till Guds avbild (1 Mos 1:26–28), och vi har återvänt till den texten genom hela boken eftersom den ger en grund som är större än varje tekniskt genombrott. Människans värde bestäms inte av hennes intelligens eller prestation. Därför får hon aldrig behandlas enbart som ett medel för andras mål.

Det rätta, barmhärtigheten och ödmjukheten

Profeten Mika sammanfattade vad Gud begär: “Han har sagt dig, du människa, vad som är gott. Vad begär Herren av dig annat än att du gör det rätta, älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?” (Mika 6:8). Det är en användbar prövosten för varje AI-beslut. Är det rätt? Är det barmhärtigt mot dem som påverkas? Och vilar det på en ödmjuk insikt om gränserna för vår kunskap och vår teknik?

Ordspråksboken säger: “Herren avskyr falsk våg, full vikt behagar honom” (Ords 11:1). I ett samhälle där vågen alltmer är en algoritm som väger kunder, ansökningar och prestationer, blir det en fråga om rättvis vikt. Och Jesus påminner om att trofasthet syns i det lilla: “Den som är trogen i smått är också trogen i stort” (Luk 16:10). En organisation som slarvar med en enskild kunds uppgifter kommer inte att vara trovärdig i de stora frågorna.

Den som vill vara störst

I kapitel 6 såg vi hur Jesus vänder på maktens logik: “den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare” (Mark 10:43). För en ledare med tillgång till avancerad AI blir frågan därför inte hur tekniken kan öka hans eller hennes makt, utan hur den kan hjälpa till att tjäna bättre. Kan den ge mer välgrundade beslut, frigöra tid för människor och minska onödiga bördor? Kan den göra det möjligt för andra att växa? Då används tekniken i en riktning som stämmer med ett gott förvaltarskap. Men ingen teknik ersätter det ledaren själv behöver: integritet, ödmjukhet, förmåga att erkänna fel och vilja att handla rätt när det kostar.

Fylld av Ande och vishet

Det finns en sida av Bibelns syn på arbete som ofta glöms bort. När tabernaklet skulle byggas säger Herren om hantverkaren Besalel: “Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk” (2 Mos 31:3). En av de första som Bibeln beskriver som fylld med Guds Ande är alltså inte en profet eller präst, utan en tekniker och konstnär.

Det säger något om hur Gud ser på teknisk skicklighet. Den är inte andligt neutral mark som vi får sköta på egen hand medan Anden bara verkar i bönen. Förmågan att konstruera, beräkna och bygga kan vara en gåva från Anden, och den kan användas till Guds ära. Det betyder också att den som utvecklar eller använder AI kan be om Andens visdom i sitt arbete, inte bara om framgång.

Och när den första församlingen växte och fick praktiska problem med fördelningen av mat, sade apostlarna: “utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften” (Apg 6:3). Administration och logistik, det vi i dag skulle kalla verksamhetsstyrning, krävde Ande och vishet. Anden är inte bara för söndagens möte. Han ger visdom för kalkylen, schemat och personalbeslutet. “Visheten från ovan är först och främst ren, dessutom fredlig, mild, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig” (Jak 3:17). Det är en god beskrivning av vad AI aldrig kan leverera åt oss, men som vi kan be om när vi använder den.

Vad betyder detta för oss?

Sju principer

Hur blir detta konkret? Jag föreslår sju principer.

1. Människan är aldrig bara ett medel. Ett företag behöver vara lönsamt för att kunna betala löner och utvecklas, men lönsamheten får inte bli den enda måttstocken. Anta att AI används för att identifiera vilka medarbetare som kan ersättas genom automatisering. Analysen kan vara legitim. Men vad händer sedan? Betraktas människorna som kostnader att eliminera, eller frågar ledningen hur de kan utvecklas och få nya uppgifter? Finns utbildning och omställning? Hur kommuniceras förändringen? Tekniken kan identifiera ekonomiska möjligheter, men den befriar inte ledningen från ansvaret att behandla människor värdigt. En kristen ledare frågar: Hur påverkar mitt beslut de människor som Gud har anförtrott åt mitt ansvar?

2. Sanningen väger tyngre än det bekväma svaret. AI kan formulera ett svar med stor säkerhet även när uppgifterna är fel. Vi behöver lära oss skilja mellan ett välformulerat och ett välgrundat svar. Ett felaktigt underlag kan påverka offerter och avtal, en elevs förståelse eller en predikan med ett fabricerat citat. Olika fel kräver olika granskning: en felaktig siffra rättas, en faktauppgift kontrolleras mot en tillförlitlig källa, men en rekommendation som bygger på riktiga fakta och fel mål kräver moralisk bedömning. Vi behöver inte själva göra varje beräkning, men vi måste kunna ta ansvar för de slutsatser vi använder. I arbetet med den här boken har varje citat kontrollerats mot källan, just av det skälet.

3. Ansvar kan inte delegeras bort. Ett system ger en rekommendation, en medarbetare följer den, en chef godkänner. Sedan visar sig beslutet vara fel. Vem ansvarar? Det kan vara juridiskt komplicerat, men en organisation behöver veta vem som får använda systemet, vem som kontrollerar resultatet, vem som fattar det slutliga beslutet och vem som ser till att fel upptäcks och rättas. Människan är en moralisk aktör som har fått ansvar för sina handlingar. Det räcker aldrig att säga att systemet rekommenderade det. Om jag har fattat beslutet måste jag också vara beredd att stå för det. Det är inte bara en juridisk princip utan en del av att vara skapad till Guds avbild: Gud tilltalar människan och håller henne ansvarig, och det ansvaret kan inte överlämnas till en maskin.

4. Skydda det som anförtrotts dig. Kunder, elever, familjer, medarbetare och församlingsmedlemmar lämnar uppgifter i förtroende. Allt som finns i en dokumentmapp ska inte skickas till en extern AI-tjänst. Var behandlas informationen? Vem kan komma åt den, och för vilket ändamål? Hur länge sparas den? Finns rättslig grund och skyddsåtgärder? Det är inte bara juridik. Det är trofasthet. Ibland är det bättre att avstå från en funktion än att riskera att lämna ut sådant vi inte har rätt att dela. Och skyddet måste vara verkligt: det räcker inte att ta bort ett namn om andra detaljer ändå avslöjar vem det gäller.

5. Använd tekniken för att utveckla människor. AI kan ersätta arbetsinsatser, men den kan också göra människor mer kapabla. En nyanställd kan få hjälp att förstå rutiner och begrepp. Men om målet är att hon ska bli självständig måste hon förstå varför svaren är rätt och utveckla omdöme för situationer där rutinerna inte räcker. Samma fråga gäller överallt. En skola som använder AI bör fråga om eleverna förstår mer eller bara presterar bättre på kort sikt. En församling som använder AI i bibelundervisningen bör fråga om deltagarna växer i förståelse och urskiljning eller främst konsumerar färdigt material. Ett företag som automatiserar bör fråga om medarbetarna får större möjligheter att utvecklas. Vi behöver använda tekniken för att göra människor mer kapabla, inte bara organisationer mer effektiva.

6. Gör rättvisa och omsorg till en del av systemet. Ta ett företag som använder AI för att avgöra vilka kunder som ska få särskilda erbjudanden. Det kan vara rimligt. Men om samma modell sedan avgör vem som får snabb hjälp med en reklamation, prioriteras de lönsammaste och övriga får vänta. Är det rättvist? En kunds rätt att få ett fel åtgärdat bör inte bero på hur mycket hon har köpt för. Det räcker inte att välja ett mål som kan mätas. Vi måste också pröva om målet är moraliskt rimligt, och ibland bestämma att något inte ska automatiseras alls.

7. Tekniken måste kunna ifrågasättas. Den som formellt ska godkänna systemets slutsatser måste förstå vad som bedöms, ha kompetens och kunna säga nej. Tänk på en chef som får hundratals rekommendationer om dagen och förväntas godkänna dem med ett klick. Då har organisationen inte bevarat någon mänsklig kontroll, bara en mänsklig signatur på en automatiserad process. Kontrollen ska stå i proportion till beslutets betydelse. Och ett system kan ha god statistisk träffsäkerhet men ändå behöva kompletteras med individuell bedömning. Människor är mer än statistiska grupper.

Ett ramverk i fem steg

Varje större AI-initiativ kan prövas i fem steg.

1. Formulera syftet. Vilket verkligt problem försöker vi lösa? Kan vi inte beskriva det tydligt bör vi vara försiktiga med att bygga en lösning.
2. Identifiera människorna. Vilka ska använda systemet, vilka påverkas av det, vilka kan få det bättre och vilka riskerar att drabbas?
3. Bedöm konsekvenserna. Hur allvarligt blir ett fel? Kan det upptäckas och beslutet ändras? Kan någon skadas på ett sätt som inte går att reparera?
4. Bestäm ansvar och kontroll. Vem ansvarar, vem får använda systemet, vem kontrollerar och vem fattar det slutliga beslutet?
5. Följ upp den faktiska nyttan. Blev verksamheten, arbetsmiljön och servicen bättre? Påverkades någon på ett sätt vi inte förutsåg? Uppföljningen får inte bara gälla ekonomin.

Tre nivåer

Ett enkelt sätt att fördela ansvaret är att skilja mellan tre nivåer. Den första gäller uppgifter med begränsade konsekvenser: mötesagendor, textförslag, sammanfattningar av allmän information. Där kan AI ofta användas fritt inom organisationens regler, eftersom fel lätt upptäcks och rättas. Den andra gäller AI som beslutsstöd: prognoser, offertkalkyler, verksamhetsanalyser. Där behövs tydliga rutiner för att kontrollera viktiga uppgifter och antaganden. Den tredje gäller beslut som kan påverka människors rättigheter, hälsa, anställning eller grundläggande livsförhållanden. Där krävs noggrann riskbedömning, och en del användningar är reglerade eller förbjudna i AI-förordningen. Poängen är inte att skapa byråkrati kring varje liten uppgift. Vi behöver inte behandla ett förslag på en mötesrubrik som ett medicinskt beslut, men vi får heller inte behandla ett beslut om en människas framtid som ett textförslag.

I företaget, skolan, kyrkan och vardagen

Tänk på ett mindre tjänsteföretag, till exempel ett måleri- eller byggföretag med kunder, offerter, projekt och personalplanering. AI kan hjälpa säljarna, ge stöd vid offertskrivning, varna för projekt som riskerar att gå över budget och föreslå bättre arbetsflöden. En klok väg är att börja där tekniken avlastar administration och frigör tid för kunder och projekt. Samtidigt måste AI-genererade kalkyler kontrolleras, eftersom ett felaktigt pris kan bli mycket dyrt, och automatisk kundkommunikation får inte lova sådant verksamheten inte kan hålla. Och medarbetarna behöver involveras. De som arbetar nära kunderna ser ofta sådant som aldrig syns i rapporterna.

I skolan är målet inte att producera dokument utan att utveckla människor. AI kan ge förklaringar, övningar och återkoppling, men eleverna måste få utveckla ett självständigt tänkande. Vissa uppgifter kan göras med AI-stöd och andra utan. Eleverna kan använda AI för att hitta motargument men själva formulera och försvara sina slutsatser. En välskriven text bevisar inte förståelse, så samtal, muntliga förklaringar och praktisk tillämpning blir viktigare. Skolan behöver också undervisa om systemens begränsningar, så att eleverna vet att AI kan ge felaktiga svar och att källor måste kontrolleras, men också att tekniken kan vara ett värdefullt redskap. Målet är inte att göra eleverna rädda för framtiden, utan kompetenta att möta den.

I kyrkan kan AI hjälpa med administration, kommunikation och undervisningsmaterial, och göra undervisning tillgänglig på flera språk. Men lärjungaskap är ett liv i efterföljelse. En pastor kan låta AI hjälpa till att undersöka tolkningar av en text, men ansvarar själv för undervisningen. Och om AI frigör tid från administration, kan den tiden gå till besök, samtal och vägledning. Det vore tekniken i församlingens tjänst, inte en mer automatiserad församling.

Och i vardagen: Ber vi tekniken formulera varje viktigt meddelande? Låter vi den avgöra hur vi svarar i en konflikt, eller använder vi den för att slippa svåra samtal? Vi kan använda AI för att förbereda ett samtal, men vi måste själva möta personen. Vi kan få hjälp att studera Bibeln, men vi måste själva söka Gud, be och leva efter hans ord. Då blir AI ett redskap som stöder vårt liv, inte en ersättning för det.

Vad vi kan bidra med

Framtiden kommer att behöva människor som förstår AI: utvecklare, forskare, lärare och ledare. Men den behöver också människor som kan skilja mellan fakta och värderingar, bedöma målkonflikter, våga säga nej till skadlig användning och se människovärdet som något större än prestation. Det är inte en motsättning till teknisk utveckling. Det är en förutsättning för att den ska bli god. En organisation som investerar i AI utan att investera i människornas kompetens och omdöme kan bli mycket effektiv på kort sikt, men den blir också sårbar. Därför behöver framtidens ledare inte bara lära sig hur de använder AI. De behöver lära sig när de bör använda den, när de bör kontrollera dess svar, när de bör avstå och när det viktigaste är att själva vara närvarande.

Här har kristna ledare något att ge. Kristna företagare kan visa att lönsamhet och värdighet går att förena. Skolor och högskolor kan forma studenter som både behärskar verktygen och vet när de ska avstå. Församlingar kan ge praktisk vägledning till sina medlemmar, som varje vecka fattar beslut om AI på sina arbetsplatser utan att någon har hjälpt dem att tänka kristet om det. Och nätverk av kristna företagsledare kan dela erfarenheter av vad som faktiskt fungerar.

Jag ser det i mitt eget sammanhang. Vid Skandinavisk teologisk högskola, där jag arbetar, håller vi på att ta fram en ordentlig utbildning i teologi och AI: hur AI kan användas i församlingsarbetet, men också vad man behöver se upp med. Där vill vi hjälpa pastorer och församlingsledare att tänka igenom just de frågor som den här boken tar upp.

På Business Unlimited i oktober 2026 berättade en ung entreprenör, som driver ett nystartat AI-företag, om sin väg. Han hade upplevt en frid som han kände igen och en tydlig känsla av att Gud kallade honom till uppgiften. Under en intensiv period satt teamet nästan hela dagarna i samma rum, kodade och talade med användare. I en bibelgrupp för grundare hade han fått höra att också det att bygga företag, även teknikföretag, kan vara en del av Guds skapelse, och att det finns något fint i att skapa. Men den största utmaningen var inte tekniken. Det var oron. Han berättade hur svårt han hade att släppa saker, hur arbetet kunde fortsätta långt in på natten och hur oron till slut tog den största platsen. En ledare som styrs av oro blir inte den bästa versionen av sig själv. Frågan han fick ställa sig var enkel och obekväm: är det företaget eller Gud som har första platsen? Att ge Gud första platsen, sa han, är något man måste välja varje dag, och det är just där man kan kasta sina bekymmer på Herren.⁶

På väg vidare

Låt oss återvända till ledningsmötet. Tänk om gruppen nu formulerar ett gemensamt svar. De vill bygga ett företag som använder teknik för bättre tjänster och starkare kundrelationer, frigör tid från onödig administration, hjälper medarbetarna att utvecklas och fattar mer välgrundade beslut. Och de vill vara tydliga med att människors värde aldrig ska reduceras till det ett system kan mäta. De inför AI stegvis, utser ansvariga, skapar rutiner för att skydda information och kontrollera viktiga resultat, utbildar medarbetarna och följer upp hur tekniken påverkar människor, inte bara vinsten. Alla problem försvinner inte. Men organisationen har fått en riktning. Den vet vad tekniken ska tjäna.

Det är något större än en AI-policy. Det är ett uttryck för vilken sorts verksamhet ledarna vill bygga. Den kristna frågan om AI är inte bara vad tekniken kan göra för oss, utan vad vi med hjälp av tekniken kan göra för att tjäna Gud och människor bättre. När vi börjar där får tekniken sin rätta plats: en tjänare, inte en herre. Ett redskap, inte en frälsare. Ett uttryck för vårt förvaltarskap, inte en ersättning för vårt ansvar.

Men även det bästa förvaltarskapet har gränser. Vi kan leda ansvarsfullt och fatta kloka beslut, men vi kan inte skapa en fullkomlig värld, undanröja all ondska eller genom tekniska system ge människan den försoning hon ytterst behöver. Det leder oss till bokens sista kapitel och frågan om vårt hopp.

Tre frågor att samtala om

1. Vilket syfte ska AI tjäna i mitt liv eller min organisation? Kan jag formulera syftet tydligt utan att börja med teknikens funktioner?
2. Vem tar ansvaret? Har vi tydliga rutiner för att kontrollera viktiga AI-genererade underlag och beslut, och vet alla vem som fattar det slutliga beslutet?
3. Vad innebär kristet förvaltarskap för mitt ledarskap? Finns det ett konkret beslut där jag behöver prioritera människovärde, rättvisa eller omsorg framför kortsiktig effektivitet?

Bibelstudium: förvaltarskap och ledarskap

• 1 Mos 1:26–28 och 2:15 – Odla och bevara. Vad i vår verksamhet behöver utvecklas, och vad behöver bevaras?
• Mika 6:8 – Rätt, barmhärtighet, ödmjukhet. Hur kan de tre bli en prövosten för verksamhetsbeslut?
• Ords 11:1 och Luk 16:10–13 – Full vikt och trofasthet i smått. Varför är ärlighet i det lilla avgörande för förtroendet i det stora?
• Mark 10:42–45 – Ledarskap som tjänande. Hur ska makt användas till andras bästa?
• 2 Mos 31:1–6 och Apg 6:1–7 – Ande och vishet för praktiskt arbete. Vad betyder det att Anden ger visdom för hantverk och administration?
• Jak 3:13–18 – Visheten från ovan. Hur skiljer Jakob mellan självupptagen ambition och vist, fredligt handlande?

Noter

Fördjupning: Antiqua et nova, Dikasteriet för trosläran och Dikasteriet för kultur och utbildning (2025); ERLC, Artificial Intelligence: An Evangelical Statement of Principles (2019); Rome Call for AI Ethics (2020); John C. Lennox, 2084 and the AI Revolution (Grand Rapids: Zondervan, 2024).

Bibelcitat: Svenska Folkbibeln 2015.